Fiske & hundbus
Miloo & Kippan
- Oh, shit! Fick jag inte göra så?
Kippan
Kippan
Kippan
Hanni, Kippan & Miloo
Hanni, Miloo & Kippan
Miloo
Gunni, Hanni & Miloo
Kippan & Hanni
- Kom igen nu, Hanni!
Hanni, Miloo, Gunni & Kippan
Hanni, Miloo & Kippan
Kippan, Hanni & Miloo
Miloo
Miloo & Kippan (mor & dotter)
Gunni
Miloo
Gunni
Gunni
Gunni
Kippan, Hanni & Miloo
Hanni & Miloo
Miloo & Kippan
Kippan med hennes fina ögon
Gunni
Hanni
Miloo
SM bruks 2012
Lite allmänt
Har i veckan bland annat arbetat tisdag-fredag, träffat Ebba, vänner och framför allt - gosat med valpar! Kippan har vant sig vid att jag väger och gosar med dem nu liksom valparna har slutat skrika när jag lyfter dem. Börjar bli vana?
Krille lär sig hur man sätter på selen - inte lätt!
Krille försöker reda ut linan...
... och märker att linan är lång!
I torsdags blev jag attackerad utav myror på jobbet. Skulle sätta mig ned och gosa med en hund och visste inte att myrorna hade sina ägg så pass ytligt att jag med min rumpa kunde skrapa upp dem - vilket gjorde dem rasande! Det gjorde ont! (de vita, lite avlånga, prickarna är äggen)
I fredags efter jobbet gick jag och en kollega ned till vattnet för att bada hennes hundar (och de badade oss genom att stänka ned oss). På bilden ser ni schäfern Zita.
Skipp och Zita springer ut efter pinne
Skipp håller sig dock på grunt vatten där han bottnar
Lilla fina Skipp ser när Zita simmar ut efter pinne
Fårvakt
Sen uppdatering om gårdagen.
Igår åkte Anna iväg på kurs och jag, Elsa, blir får-, valp- och hundvakt. Igår regnade det som attan men det avtog senare under dagen och då åkte jag ut till fåren med alla tre hundarna.
Kippan och Sol fick öva på fösa, driva och fårkänsla genom att jag ställde mig i ett hörn så fick hunden självständigt få in fåren till mig och parera när det behövdes. Sol klarade det galant, henne fick jag istället peppa för att pressa ihop dem lite mer än vad hon tyckte dög. Kippan övade mest på att parera, det gjorde hon men blev osäker över sin uppgift vilket ledde till gräsätande. Hon blev även bättre på att gå långsamt mot fåren då hon antagligen kände att hon inte kunde springa på för hårt om hon skulle klara av uppgiften.
Bess fick sedan i lina, Sol i andra änden av linan, gå mot fåren. Det tyckte hon var jättekul! Var även spännande att se hur Bess reagerade när fåren sprang iväg. Istället för att springa rakt efter dem så ville hon ta en båge och kanske stoppa upp dem. Inget jag helt kunde se heller då linan inte räckte. När det var som roligast gick vi därifrån.
https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-2/2601058/images/2012/pic_206968694.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-2/2601058/images/2012/pic_206968713.jpg" class="image">
Släktdrag
Såhär i mina dagar som sjukling så granskade jag bilder på Viggo. Fann en bild på honom från lydnaden som fick mig att direkt tänka på Kippan! Lite roligt så jag tänkte spara jämförelsen här så jag inte tappar bort den. Nu är jag dålig så när jag blir frisk kanske jag ångrar mig. Men just nu är de ju för lika varandra med svansarna! Haha.
I teckningen så är det väll sådär. Samma smala teckning i huvudet, vita framben (men Kippan har mer vitt i kragen) och samma vitt som går upp på innerlåren. Svårt att avgöra storlek på bild, men kan tänka mig att han är i Kippans storlek. Lite plus, lite minus.
Släkten är bäst - eller hur? Älskar att släktforska på hundarna och försöka hitta likheter, spännande och intressant!
Valpbus!
Idag har Bess fått en valpkompis och lekt vilt i tre timmar med denna roliga vän! Han heter Malte och är ca 16 veckor gammal hane, blandras mellan jack russell och tax. Ägare är Sophia Nöjd. Nu ser både Elsa och Bess fram emot att träffa våra vänner igen!
Illamående
Nu har 3,5 vecka gått och jag tycker att det är dags för Kippan att slippa vara illamående nu. Hon har inte ätit normalt i en vecka nu och är lite i allmänhet lugn. Men vem är inte det när man mår illa? Däremot är hon fortfarande pigg och glad så det är ju bra. Sa förut också att jag undrade hur Kippan skulle bli om hon blev mer tillgiven. Nu vet jag. Hon fjäskar för gos hela tiden och vill vara en nära. Vilket är så sött!
Men nu tycker jag det är dags att slippa ligga vid matskålen och glo på maten hon vill ha...
Valpvakt
Eftersom jag är ledig idag så har jag fått äran att vara valpvakt åt lilla Bess. Vi har mys ute och tränat fritt följ med smörgås skinka. Med den belöningen gör hon allt! Lilla bebben då!
Kippan är dock inte så nöjd. Avundsjukan går över henne och det händer att hon knuffar undan valpen vid fritt följ och sätter sig själv in position. Som om hon säger: såhär gör man!
Mitzi II & Viggo
Idag fick jag ett trevligt samtal ifrån Sofie Åkerberg då jag skickat ett sms till henne i förfrågan ifall jag hittat rätt nummer till henne. Hon berättade goda nyheter om Rikke som blivit 10 år nu (Gud va tiden får fort, känns som igår jag såg de två på hundmässan i Älvsjö!) och om nya valpen hon köpt. Så jag ser fram emot att hon uppdaterar bloggen så man kan följa det lilla livet också!
För mig är Sofie en sådan där guru som talar med hundar, känns som hon kommer långt oavsett vilken hund som köper! Så det var allt lite pirrigt att prata med henne och desto mer när hon frågade om jag var nöjd med Kippan och hur det gått på tävlingsbanan för oss. Jo, lydnadschampion är hon i alla fall och klarade VP med minsta poängen man kunde få för att bli godkänd... Haha kände mig väldigt liten med tanke på vad hon har i bagaget! Men jag är nöjd med Kippan, det är jag. Hon ställer upp för mig i alla situationer. Vad mer kan jag önska?
Hon berättade även att Mitzi II, Kippans farmor, hade avlidit 16 år gammal (!). Otroligt tragiskt men Gud hon fick vara kry i kroppen länge den damen! Viggo, Kippans pappa, har också avlidit 13 år gammal. Han hade fått cancer i nosen berättade hon och till slut fick han det svårt att andas.
Nezzy, Kippans mormor, avled för ett tag sedan också så ifall inte Don, Kippans morfar, lever så är det enbart Miloo, Kippans mamma, kvar i Kippans stamtavla. Lite tragiskt när man tänker så... Skulle ha passat på att träffa Viggo och Mitzi när de fortfarande var i livet. Då vet jag det till nästa gång säg! Så blir det valpar nu så måste jag träffa Lot! Han är trots allt 9 år gammal nu.
Det som däremot är kul är att de verkar vara friska och lever länge. Sådant är alltid roligt, för då ser i alla fall jag ljuset för framtiden med Kippan. Även ifall saker snabbt kan förändras.
Lånat två bilder från Sofie. En på gamla Mitzi 16 år gammal och en på Mitzi och Viggo tillsammans i deras lite yngre dar. Är de inte fina? <3
Vecka 3
Tre dagar innan (torsdag) och tre dagar efter (onsdag) söndag som är imorgon ska Kippan vara lugn efter instruktioner av Christina då det är nu hon blir dräktig eller ej. Under den här perioden kan hon påverkas genom illamående. Vilket jag märkte av idag. Hon matvägrade! Vilket hon inte gjort sedan två år tillbaka så jag chansar starkt på illamående. Vilket jag, taskigt nog, väntat på.
På söndag har det gått 3 veckor sedan första parningen så nu håller vi tummarna lite extra inför förändring! Ska läsa på vidare instruktioner inför kommande veckor så hör jag av mig vilka förändringar det står där och vilka förändringar som sker Kippan.
Tog bilder igår så får vi se om det blir någon skillnad! Tyvärr så vill inte de laddas upp här nu så kan komma med dem senare....
Vad händer?
Jag har gett upp träningen med Sol. Att träna en hund som man får motivera och stärka mer än träna med passar mig inte alls. Jag som är van vid Kippan som har ett eget driv i sig själv - hon är det bara att visa vägen sedan gör hon det med glädje! Jag kan även leka med Kippan utan risk att hon blir rädd som Sol kan. Nej jag är snarare imponerad över jobbet Anna gjort med henne och glädjs åt att hon tar upp lydnaden själv nu med sikte på LP2. Det målet håller vi tummarna för!
Kippan har jag märkt blivit mer lugn här hemma på samma sätt som hon kan bli efter att hon aktiveras. Hon är fortfarande pigg och glad, redo för att arbeta. Men lugn. Hon brukar t ex alltid gå efter mig när jag rör mig mellan rummen, fast inte nu. Nu ligger hon kvar i soffan och väntar på att jag kommer tillbaka. Först då hon förstår att jag byter rum så kommer hon snabbt! Så jag hoppas att det har med dräktighet att göra och inget annat!
Bifogar även en bild på Kippan och Sol som vilar i soffan. Den andra bilden har jag snott från Nina Melin och är på fina Lot.
Massage
Igår hade jag trevligt besök utav Josefine Bengtsson som masserade alla tre hundarna. Det är riktig lyx tycker Kippan! Sol tror att hon ska dö på kuppen, men det är skönt. Bess tyckte det var jätteskönt, men svårt att vara still så hon fick kortare tid. Jossan utbildar sig till massör och behöver få in sina timmar för att bli godkänd, vilket innebär gratis massage. Underbart! Haha.
Vi umgicks hela dagen så det blev massage, två promenader, lydnad, lek för hundarna och myycket hundprat. Så det var mycket trevligt.
Bess fick även träffa Jossans hundar. Det var läskigt till en början men sen så släppte det!
Bild 1: Bess träffar Amber
Bild 2: Amber rullar och Kippan inbjuder till lek
Bild 3: Kippan och Amber leker
Bild 4: Bolltokiga Sol...
Bild 5: Sally är i bilen, Bess vågar inte riktigt gå fram
Sommarlov
Idag hade jag min sista lektion för terminen. Så nu kan jag slappna av igen på studentlivet. Däremot jobbar jag vidare på försvarsmakten så helt sommarlov är det ändå inte.
Bifogar även en bild på söta Bess och Uno som vilar tillsammans. Tills jag kom...
Kippan mår bra
Idag frisk förklarar jag Kippan när det gäller träningsvärk. Hon springer, är pigg och glad samt fått igång en bra aptit. Tassarna har blivit hårdare men flagnar på vissa ställen och ömmar ifall hon går på grus. Men annars mår hon bra! Vilket känns väldigt skönt.
Bifogar även två bilder. Ena precis när jag fångat in Kippan, andra dagen efter när pupillen dragit ihop sig igen :')
Dräktighet
Detta med dräktighet var en gåta också märkte jag när jag läste ett informationsblad från Christina. Hoppas verkligen på att hon är dräktig och får några valpar så det känns elakt att säga att jag väntar med spänning på att hon ska kräkas haha! Men hon har visat ett tecken i alla fall. Det är att hon blödde några dagar efter parning. Men är inte helt säker på om vulvan är helt tillbakadragen nu eller ifall hon bara är lite svullen. Syns dåligt på henne tycker jag då hon sällan svullnar upp så mycket i huvudtaget... Äh vi väntar väll vidare på att hon ska bli illamående. Sen får vi helt enkelt se. Men spännande är det!
Bifogar även en söt bild på Kippan som kurar ihop sig i Trulsas lilla bädd som egentligen är för liten för Kippan. Sött!
Kippan är försvunnen!
Klockan 11:30 befann jag mig i skolan ute på VFU och lyssnade till duktiga elever ur en klass som jag följer samtidigt som jag fick ett sms från Christina. För att hålla gott exempel för eleverna svarade jag inte på smset utan väntade tills lunchrasten då jag ordnade en kopp choklad och satt mig ute på skoltrappen in till personalrummet för att steka mig lite i det sköna sommarvädret. I smset stod det:
"Ring mig så fort du kan"
Att något speciellt skett var inget jag funderade över. Istället trodde jag att hon ville ta något via telefon istället för sms utan att störa då hon troligtvis visste att jag arbetade. Så med ett gott humör ringde jag upp henne, nyfiken på att få höra hur det gick med Kippan som jag visste att hon hämtat från Nina Melin redan dagen innan eftersom hon redan hunnit para sig två gånger med Lot under ett dygn. Men nyheterna om Kippan var inte goda...
Tidigt under morgonen hade Kippan fått syn på en katt och stuckit efter den och kom inte tillbaka. Enligt mina egna teorier så gjorde hon säkert som hon brukade och jagade iväg den en liten bit då hon aldrig brukar försvinna långt utan allt brukar handla om några sekunder innan hon kommer tillbaka. Men den här gången hade hon ingenstans riktigt dit hon skulle gå tillbaka. Tillbaka för henne var hem till sin familj i Rosersberg. Att hon tillfälligt bodde i Gävle och skulle tillbaka till det huset var troligtvis inget hon lade en tanke över. Hon är trots allt bara en hund.
Vart hon egentligen sprungit är svårt att veta men under förmiddagen berättade vittnen att de sätt henne vid Tranmuren och Järvsta området.
När jag lade på luren så var jag i panik. Talade relativt lugnt, drack upp chokladen, skickade sms till Anna och Krister om att Kippan stuckit ifrån Christina innan jag gick in på toan. Där bröt jag ihop. Tårarna började rinna och det blev svårt att andas. Mitt i allt ringde Anna och frågade ifall jag skämtade. Hur mycket jag än önskade att jag skämtat så var det tyvärr ren sanning...
Vid det tillfället hade jag ingen aning om vart hon sprang. Jag visste bara att hon stuckit efter en katt, så av ren förhoppning stannade jag kvar i skolan en timme till och enbart väntade på samtal ifrån Christina (troligtvis av chock, i efterhand förstår jag inte varför jag inte åkte direkt). Kippan har ju aldrig under sina fem år med mig varit rymningsbenägen, så hon hade väll enbart gått vilse. Men hon skulle säkert hitta tillbaka. Men hon ringde inte. Så när en rast kom så gick jag en timme tidigare ifrån skolan då jag helt enkelt inte klarade av att vara kvar där. Tårarna trängde sig på så pass att jag inte längre kunde svälja den ömma klumpen i halsen på mig liksom hjärtat slog i ren panik inom mig. Att koncentrera mig på arbete nu var inget jag klarade av.
När jag kom hem så gick jag en promenad med Sol och Krille för att sedan sitta på tomten och dricka juice samtidigt som jag grät (fortfarande i chocktillstånd där jag blev handlingslös och rädd för att möta faktum). Jag ville så gärna åka på en gång till Gävle och leta efter Kippan, men rädslan för att hitta henne påkörd och död eller för allvarligt skadad så att hon dog på plats var något jag inte klarade av att se. För det var de enda jag kunde tänka mig skulle hända nu när hon var på rymmen. Så jag hoppades rent utav att Christina skulle ringa och säga att de hittat henne. Och det gjorde hon! Hon berättade att Kippan kommit tillbaka och mådde bra. Men så mitt i samtalet när vi båda började pusta ut så avbröts Christina av sin mamma som hon började prata med. Då kom det fram till att det inte var Kippan som kommit tillbaka. De hade sätt fel. Det var bara Miloo och Hanni i huset. Så oron startades om på nytt.
Vi bor ju på Kungsvägen i Rosersberg.
När vi kom upp var klockan 15:30. Direkt åkte vi långsamt på den trafikerade vägen 76 och automatiskt kollade jag i diken och blod på vägen då jag psykiskt sätt redan var inställd på att hon var död. Christina gick från Järvstakroken och upp mot Mårtsbovägen och pratade med människor där för att se ifall de sätt eller hört något. Krister gick längst järnvägen i Järvsta och jag från Järnstakroken till Garvakroken och bort förbi järnvägen där jag knackade dörr.
Inget tips. Det kändes tungt. Det enda vi hört var att någon hört två hundar bråka och slutligen ett skrik i Järvsta. Ett hemskt tips som åter fick mig att börja gråta där jag gick på min runda i sökan efter Kippan som jag ständigt visslade på med den signalen som jag använt till henne sedan hon var valp.
Klockan 16:00 fick vi tag på ett bra tips om ett vittne som sätt Kippan vilket ledde oss bort mot Mårtsbo. Så längst hela Mårtsbovägen knackade vi dörr. Christina åkte sedan bort mot Kubbo för att knacka dörr där medan Krister och jag åkte bort mot Sveden och knackade dörr. Jag och Krister hittade inget vittne, men Christina hade hört att de sätt Kippan här vid 15:00 där hon sprang och tillbaka mellan Sveden och Kubbo. Vilket betydde att vi i alla fall var på rätt spår! Då visste vi att hon levde 15:00 och sprang som en galning.
Längst ned till höger är det en vit ruta (ett hus), det mörka mellan vägen och huset
är diket som var fyllt med vatten. Över det diket fanns en liten bro från huset till vägen
Christina valde att åka bort hela vägen till Kubbo medan Krister och jag stannade i Sveden för att leta vidare längst skogsvägarna söderut med bilen (vägen längst ned till vänster, vita pricken högst upp till vänster är startpunkten på skogsvägarna). Vi hade vevat ned rutan och visslade ständigt på henne. Vid det tillfället närmade sig klockan 18:00 och jag hade gett upp hoppet och blivit som helt tom i både kropp och själ. Så sa jag: Vad skönt det hade varit ifall Kippan sprang upp här på vägen nu...
Men i mitt inre var hon redan död. Det enda jag hoppades på nu var att hon inte låg någonstans och led. Christina hade ringt djursjukhuset och Kippan låg inte där, ifall hon kom in skulle de höra av sig. Men vem sade att hon inte kunde ligga i skogen och dö ändå? Det var en varm dag. Och med tanke på hur vitten beskrivit henne springa som en galning från morgonen så fruktade jag värmeslag eller utmattning.
När vägen tog slut körde vi tillbaka och körde till höger för att fortsätta leta längst skogsvägarna. Vad fort allt hade gått började jag tänka. 10/5 började hon löpa, 12/5 klarade hon VP, 14/5 fick hon ua på ögonen, 20-21/5 parades hon, 22/5... dog hon? Kunde det inte sluta hända saker nu? Jag orkar inte mer! Så hände det helt otroliga. Längre fram på vägen fick jag syn på en bro över ett dike vid skogsvägen och där travade Kippan över!
Hastigt skrek jag DÄR ÄR HON och hoppade ut ur bilen som Krille hastigt stannat. Jag ropade på hennes namn och stod stilla någon meter ifrån bilen och såg hur hon kollade på mig. Såg hennes blick som såg frånvarande ut som om hon var upptagen och blivit distraherad utav mig. Jag började att gråta och satt mig ned på huk innan jag åter upprepade hennes namn. Kippan, det är ju jag. Då såg jag hur hon drog bak öronen, började vifta på svansen och hukade ned kroppen innan hon galopperade mot mig. Glädjen och lättnaden var ofattbar och obeskrivlig! Den jag älskade mest som jag redan trott varit död hade som vaknat upp till liv igen i mitt liv.
Det märktes att hon var panikslagen på ögonen och i hennes beteende som inte var som det brukar, jag kände knappt igen henne. Adrenalinet sjönk långsamt vilket märktes på att hon plötsligt började halta och blev väldigt stel. Att hon var öm i muskler och leder förstod jag direkt, men när jag granskade trampdynorna hittade jag en till anledning till hälta (slitna och heta). Direkt så sökte vi upp veterinär för att kolla igenom henne ifall hon hade några andra skador, vi hade trots allt ingen aning om vad hon varit utsatt för och vilka smällar hon eventuellt varit utsatt för. Och jag ville inte märka av dem först när adrenalinet och paniken släppt! Men veterinären sade att hon mådde bra utöver det som jag själv uppmärksammat. Så det kändes ändå som en lättnad.
Kippan dagen efter vilar ute på tomten
I efterhand fick jag höra att Kippan redan hos Nina stuckit 8 km söderut, men den gången fick de tag på henne igen. Av vitten fick vi höra att hon sprang ifrån människor och var väldigt skygg mot dem liksom att en man sätt henne vila vid 16-17 tiden, men när han försökte locka på henne så sprang hon iväg så fort hon kunde. Så det känns bra att hon i mellanåt i alla fall tog hand om sig själv. Annars tror jag faktiskt att hon sprungit tills hon stupat...
Detta är första gången jag någonsin lånar ut min hund till någon annan. Har inte ens behövs hundvakt utan allt har tidigare ordnats inom familjen som hon bor med, så de är med i hennes flock och bor i hennes hem. Så att låna ut henne kändes tungt och psykiskt jobbigt då jag själv inte är van vid att vara borta ifrån Kippan. Antagligen var det detsamma för Kippan... vilket ger mig dåligt samvete då jag inte riktigt tror att hon mått så bra utav att skiljas från mig. Trots att vi bara pratar om två dygn innan hon stack andra gången. Jag kan ha fel, för hon kan lika gärna ha stuckit andra gången efter katten och sedan bara inte vetat vart hon skulle mer än hem till Rosers. Vad vet jag? Mer än att det inte känns bra?
Så att lämna tillbaka Kippan nu om 10 veckor känns inte bra. Inte bra alls. Det är inget gentemot Christina som också blev orolig och letat som en tok efter Kippan! Detta tror jag lika gärna skulle kunna ske hos någon annan som tagit henne. Men problemet är snarare mig, det psykiska att lämna ifrån Kippan igen. Till Christina eller någon annan. Första natten kunde jag inte sova, jag bara grät, drömde mardrömmar och vaknade med tårar för att sedan på morgonen må så dåligt att jag inte klarade av att åka till jobbet. Det blev lite bättre under eftermiddagen men så fort jag skulle sova igen så hände samma sak som natten innan och lika så morgonen. Min teori är att jag fortfarande är chockad. Kan gråta när och hur som helst + svårt att sova. Angående att jag mår dåligt på morgonen men blir bättre fram mot lunch tror jag kan bero på någon sorts ångest att behöva skiljas från Kippan. Testade även att gå runt kvarteret med Sol och Krister bara för att testa komma ifrån Kippan. Vilket ledde till att jag bröt ihop. Det kändes då precis som när hon var borta, precis samma känsla och panik.
Så i stora drag tror jag att jag mår sämst mellan Kippan och mig. Men visst märker jag att även hon blir orolig när jag går från rum till rum och haltar gärna med mig fast det gör ont bara för att hon vill vara med. Hon visar även stor glädje varje gång jag kommer tillbaka (varit på toa, hämtat vatten...) som hundar brukar visa när man kommer hem från jobbet. Bara det gör mig tårögd!
Men Christina är en sund människa och uppfödare. Så jag är säker på att vi kommer att lösa det här tillsammans!
Ska även här passa på att tacka alla som på ett eller annat sätt hjälp till för att hitta Kippan! TACK!
Parning
I söndags kom Kippan hem till Nina Melin och träffade Lot för första gången. De fattade snabbt tycke för varandra och parade sig samma kväll. Dagen efter parade de sig igen så redan på måndag kväll hämtade Christina hem Kippan. Så nu på tisdag efter 16 så kommer jag hämta hem henne i Uppsala. Gud vad jag saknar henne så jag förstår inte hur jag kommer klara mig sen i 8-9 veckor utan henne när hon har valparna hos Christina! Men det går nog bra. Tror jag mår sämre än hon.
Bilderna nedan är tagna av Christina och Nina under tiden hon nu varit borta för parning.
Bildbomb
Sol redo att hämta leksak som hon vill att jag ska kasta
Vid få tillfällen får man se Sol fånga leksaker i luften
För oftast slår hon med käftarna efter den som ovan
Hon sitter på båda bilderna. Men blickarna talar för olika saker <3
Söta lilla Bess var inte enkel att fotografera
Hon ville ju helst vara nära för att gosa och leka
Om inte, passade hon på att äta upp hennes nya pappas träskor...
... eller lekte i höga gräset så att hon blev omöjlig att fotografera.
Vem är Bess?
Mick, V1076/2011 MICK (bild lånad från Vallreg)
Ben ISDS285642 (bild lånad från Come-Bye)
Scrimgeour A D Ben ISDS220939 (bild lånad från Vallreg)
Faktan kommer ifrån Killiebrae Sheepdogs. På vallreg står det även VM-kval får. Så vi hoppas på att hon får goda vallhundssidor ifrån denna herre.
Hans far heter Tass och var Irish National Team Member.
Tillymauld Nell ISDS241682 (bild lånad från pudelbus)
Farmors mor. Hittar inte så mycket om henne men vet att hon är mor till GK VALLH PR SAgCh SAg(ho)Ch Daphne som av sin ägare Anna Müller kallas för "Flaxa". Först när jag hittade den här kopplingen förstår jag vad hennes hoppande kommer ifrån och varför uppfödaren trodde att Bess skulle bli en strålande agility hund. Hon har det i släkten från ett håll i alla fall! Flaxa har gjort MH med godkänt på skott, guld i agility-SM lag 2010, silver i distriktsmästerskapet agility 2010, deltog vid agility-SM ind 2010 och kvalad till agility-SM ind 2011. Så som jag känner "Flaxa" så är hon ett energiknäppe i högsta varv, så blir Bess som hon har Anna mycket energi att arbeta med!
Daphne REGV1703/2006 (bild lånad från pudelbus)
Take Time Lynn V1417/2005 (bilden är lånad från Lynnbo kennel)
Lynn är mor till Bess och bor på Zakrisgåren, Lynnbo kennel. Född 2005, HD B, ögon ua. Hennes bästa resultat i IK-1 är 85 poäng. En väldigt social och trevlig tik som vi redan nu tycker oss se egenskaper ifrån, just för att Bess verkar minst lika glad i folk som Lynn.
Joe REGV1613/2004 (bild lånad från vallreg)
Joe är morfar till Bess och har tävlat SM-final i fårvallning 2005-2007. Han har även tävlat både nationell och internationell vallning. Reserve Swedish National Champion.
Davy ISDS131049 (bild lånad från PD.com)
Davy ligger långt bakåt och påverkar säkert inte Bess då han är morfars morfars far. Men nämner honom ändå. Han är International Supreme Chamion -87, English National Champion -87 och English Farm. Champion. I vallning då. Så vad jag förstår var han en hejare på vallning. Han hade även en son som var duktig som är Bess morfars morfar, Hallam P M Highgate Ben ISDS174224 som också är International Supreme Champion -93.
Så visst finns det vallhundar i hennes stam! Syskonen tar jag en annan dag. Nu har jag tröttnat på datorn. Det blev lite mer forskande än vad jag tänkt mig...
Kan inte neka...
Men det hjälps liksom inte förstår ni! Redan efter att jag pratat med Christina första gången 4/1-12 bara lite smått för att se ifall hon var intresserad utav att ta kullen i huvudtaget "ifall" Kippan skulle klara VP under våren så blev jag pepp! Nästan som om saker och ting redan var bestämt och inom planering där allt skulle gå som jag tänkt. Haha.
Visste att Christina skulle välja hane, men av ren nyfikenhet har jag nog vänt upp och ned på hela vallreg! Svårt att välja hane, förstår inte hur man vet vilken man vågar chansa på? För att hitta en välmeriterad hane med välmeriterad härstamning, släkt och kullsyskon där alla dessutom har god hälsa med majoritet HD A... det är svårt. Finns det ens någon? Och då har jag ändå inte granskat vad det är för hundar, utan enbart det som står på vallreg och avelsdata! Vet att vissa säger att man ska välja hane efter tikens brister och se till att tiken fyller upp hanens brister. Men fungerar verkligen det? Vad säger att valparna enbart får föräldrarnas bra sidor? De borde då lika gärna kunna få båda föräldrarnas negativa sidor, eller hur?
Självklart har jag även haft ett kritiskt öga mot Kippan också och har haft mina svackor då jag inte riktigt vet vad som är en bra hund att avla på eller ej. Vilka brister godkänner man och vad styrker att en hund har goda egenskaper att föra vidare? Ingen hund är fläckfri.
Låter tufft att vara uppfödare med alla dessa beslut och val. Tur att man själv har Christina!
Relativt tidigt började jag även fundera över namn. Det också innan Kippan ens klarat av VP. Vilket Anna blev extra stressad över eftersom hon då kändes pressen på sig att klara VP med Kippan!
Eftersom Kippan heter Keep Going så vill jag gärna ha något i klang med att "Fortsätta, Aldrig ge upp". Vet att engelska lite längre namn inte är så populärt då de flesta gärna vill ha tilltalsnamnet i stamtavlan, men jag tycker det är fint med ett stamtavlenamn. Borderness Keep Going! Sedan att hon heter Kippan behöver inte alla veta... hon hette trots allt "Valpen" tills hon blev 1,5-2 år gammal. Då lade jag in Kippan i vardagen, innan dess hade jag Kippan enbart hennes tilltalsnamn under inkallning för att inte tjata ut namnet.
Borderness Fast N Furious
Tilltalsnamn:
- Fatschi - [fa:tschi]
- Fazzi - [fa:si]
- Fia - [fia] lite för mänskligt kanske?
- Fillie - [filli] tråkigt?
- Fidgi - [fidd-ji] svårt att uttala?
- Fiwi - [fivi] liknar Kiwi för mycket...
Men jag kan hinna ändra mig med namn, det skiftar fort! Vem vet, jag kanske blir övertygad med att inte använda engelskt namn? Kolla bara in Anna, hon valde vallhundsnamn till sin nya hund! Hon som annars gillar lite ovanliga tilltalsnamn som är lite unika.
