Kippan mår bra
Idag frisk förklarar jag Kippan när det gäller träningsvärk. Hon springer, är pigg och glad samt fått igång en bra aptit. Tassarna har blivit hårdare men flagnar på vissa ställen och ömmar ifall hon går på grus. Men annars mår hon bra! Vilket känns väldigt skönt.
Bifogar även två bilder. Ena precis när jag fångat in Kippan, andra dagen efter när pupillen dragit ihop sig igen :')
Erikas debut!
25/5 - LYDNADKLASS I
- Platsliggning: 10
- Tandvisning: 10
- Linförighet: 7 - långt fram, håller ej pos. , fladdrig, styr med kopplet
- Läggande: 0 - står
- Inkallning: 9 - DK med kroppen
- Ställande: 7 - DK, steg
- Apportering: 10 - snyggt!
- Hindret: 9,5 - DK
- Helhetsintryck: 7,5 - Börja lita på din hund
- SUMMA: 153,5 - 2 pris och 9 placering
Tävlingsdagen började bra. Dock var Spock okoncentrerad och gick inte så bra under linförigheten. Anledningen till att hunden inte lade sig ned under läggande under gång var på grund av förarfel, säger man "stå" till hunden under läggande är det inte konstigt att hunden står. Nervositet gör att vi inte alltid gör rätt och sådana fel verkar vara ett vanlig drag i Team Buckard. Anna råkar säga "fot" istället för "apport" och Elsa säger "apport" istället för "hopp". Inte konstigt att våra hundar reagerar annorlunda på tävling!
Angående alla dessa DK så är jag inte förvånad. Det är Erika bäst på, så minns allt hur jag stod och filmade Erika när hon tränade Elde förrut bara för att Erika själv skulle få kolla in alla sina omedvetna DKn! Kanske något vi bör gå tillbaka till? Eller handlar det verkligen enbart om att våga lita på hunden som domaren säger? Kanske en kombination?
I övrigt måste jag säga att de gjort en jättebra insats i lydnaden! Hade hon bara sagt ligg så hade de haft ett förstapris! Tre 10or och två 9or, de blir 5/8 bra betyg (räknar inte helheten då den inte riktigt känns relevant över deras insats)! Och då ska vi komma ihåg att fria följet inte är klart än.
26/5 - APPELLKLASS SPÅR
- Linförighet: 7 - ngt långt ut, släpper i pos.
- Framförgående: 6 - långt fram i framföringen, drar i koppel
- Platsläggande: 7 - DK
- Inkallande: 8,5 - snett sitt
- Apportering: 10 - mycket bra!
- Hindret: 10 - bra
- Platsliggning: 8,5 - DK
- Budföring: 0 - avstår
- Spårning: 8,5 - 2 + 1
- SUMMA: 253 - uppflyttning, 1 placering
Fria följet är som på lydnaden inte klar. Så neddrag på linförighet och framföring är inte konstigt. Att han drar i kopplet är inte heller något som vi lägger tid då vi hellre vill ha en hund som går stadigt framåt. Momentet försvinner ändå efter appellen. Ingångarna är under träning fortfarande men frågan är ifall man ska ta ett snett sittande på tävling eller ifall man ska ta ett DK med kroppen så att de sitter rakt? I lydnaden fick de 9 för DK och i bruks fick de 8,5 för snett sitt. Äh, de tränar man in så det blir rätt istället för tävlingstänk - tycker ni inte? Apportering och hindret är kul så grattis till två dina 10or! Underbart att han troligtvis satt rakt då utan DK! Vet inte varför DK i detta moment men hellre det än 0. Budföringen avstod hon ifrån eftersom hon inte är klar med momentet. Hon har övat det med de människor som han känner och vill fortsätta så för att sedan med positiv erfarenhet gå över till främmande människor som han tycker är lite läskiga att gå fram till. Spårningen gick bra, inte förvånad då han är duktig på det.
Så ett stort grattis till uppflyttningspoäng och vinst! Bara att ta sig ut på officiella tävlingar nu och träna vidare inför lägre klass! Otroligt bra eftersom de ändå förlorade 20 poäng från budföringen!
Nu är Erika och Spock officiellt med i Team Buckard eftersom de tävlat minst 1 gång och har efternamnet Buckard! Vi ser fram emot fler tävlingar och resultat!
Dräktighet
Detta med dräktighet var en gåta också märkte jag när jag läste ett informationsblad från Christina. Hoppas verkligen på att hon är dräktig och får några valpar så det känns elakt att säga att jag väntar med spänning på att hon ska kräkas haha! Men hon har visat ett tecken i alla fall. Det är att hon blödde några dagar efter parning. Men är inte helt säker på om vulvan är helt tillbakadragen nu eller ifall hon bara är lite svullen. Syns dåligt på henne tycker jag då hon sällan svullnar upp så mycket i huvudtaget... Äh vi väntar väll vidare på att hon ska bli illamående. Sen får vi helt enkelt se. Men spännande är det!
Bifogar även en söt bild på Kippan som kurar ihop sig i Trulsas lilla bädd som egentligen är för liten för Kippan. Sött!
Kippan är försvunnen!
Klockan 11:30 befann jag mig i skolan ute på VFU och lyssnade till duktiga elever ur en klass som jag följer samtidigt som jag fick ett sms från Christina. För att hålla gott exempel för eleverna svarade jag inte på smset utan väntade tills lunchrasten då jag ordnade en kopp choklad och satt mig ute på skoltrappen in till personalrummet för att steka mig lite i det sköna sommarvädret. I smset stod det:
"Ring mig så fort du kan"
Att något speciellt skett var inget jag funderade över. Istället trodde jag att hon ville ta något via telefon istället för sms utan att störa då hon troligtvis visste att jag arbetade. Så med ett gott humör ringde jag upp henne, nyfiken på att få höra hur det gick med Kippan som jag visste att hon hämtat från Nina Melin redan dagen innan eftersom hon redan hunnit para sig två gånger med Lot under ett dygn. Men nyheterna om Kippan var inte goda...
Tidigt under morgonen hade Kippan fått syn på en katt och stuckit efter den och kom inte tillbaka. Enligt mina egna teorier så gjorde hon säkert som hon brukade och jagade iväg den en liten bit då hon aldrig brukar försvinna långt utan allt brukar handla om några sekunder innan hon kommer tillbaka. Men den här gången hade hon ingenstans riktigt dit hon skulle gå tillbaka. Tillbaka för henne var hem till sin familj i Rosersberg. Att hon tillfälligt bodde i Gävle och skulle tillbaka till det huset var troligtvis inget hon lade en tanke över. Hon är trots allt bara en hund.
Vart hon egentligen sprungit är svårt att veta men under förmiddagen berättade vittnen att de sätt henne vid Tranmuren och Järvsta området.
När jag lade på luren så var jag i panik. Talade relativt lugnt, drack upp chokladen, skickade sms till Anna och Krister om att Kippan stuckit ifrån Christina innan jag gick in på toan. Där bröt jag ihop. Tårarna började rinna och det blev svårt att andas. Mitt i allt ringde Anna och frågade ifall jag skämtade. Hur mycket jag än önskade att jag skämtat så var det tyvärr ren sanning...
Vid det tillfället hade jag ingen aning om vart hon sprang. Jag visste bara att hon stuckit efter en katt, så av ren förhoppning stannade jag kvar i skolan en timme till och enbart väntade på samtal ifrån Christina (troligtvis av chock, i efterhand förstår jag inte varför jag inte åkte direkt). Kippan har ju aldrig under sina fem år med mig varit rymningsbenägen, så hon hade väll enbart gått vilse. Men hon skulle säkert hitta tillbaka. Men hon ringde inte. Så när en rast kom så gick jag en timme tidigare ifrån skolan då jag helt enkelt inte klarade av att vara kvar där. Tårarna trängde sig på så pass att jag inte längre kunde svälja den ömma klumpen i halsen på mig liksom hjärtat slog i ren panik inom mig. Att koncentrera mig på arbete nu var inget jag klarade av.
När jag kom hem så gick jag en promenad med Sol och Krille för att sedan sitta på tomten och dricka juice samtidigt som jag grät (fortfarande i chocktillstånd där jag blev handlingslös och rädd för att möta faktum). Jag ville så gärna åka på en gång till Gävle och leta efter Kippan, men rädslan för att hitta henne påkörd och död eller för allvarligt skadad så att hon dog på plats var något jag inte klarade av att se. För det var de enda jag kunde tänka mig skulle hända nu när hon var på rymmen. Så jag hoppades rent utav att Christina skulle ringa och säga att de hittat henne. Och det gjorde hon! Hon berättade att Kippan kommit tillbaka och mådde bra. Men så mitt i samtalet när vi båda började pusta ut så avbröts Christina av sin mamma som hon började prata med. Då kom det fram till att det inte var Kippan som kommit tillbaka. De hade sätt fel. Det var bara Miloo och Hanni i huset. Så oron startades om på nytt.
Vi bor ju på Kungsvägen i Rosersberg.
När vi kom upp var klockan 15:30. Direkt åkte vi långsamt på den trafikerade vägen 76 och automatiskt kollade jag i diken och blod på vägen då jag psykiskt sätt redan var inställd på att hon var död. Christina gick från Järvstakroken och upp mot Mårtsbovägen och pratade med människor där för att se ifall de sätt eller hört något. Krister gick längst järnvägen i Järvsta och jag från Järnstakroken till Garvakroken och bort förbi järnvägen där jag knackade dörr.
Inget tips. Det kändes tungt. Det enda vi hört var att någon hört två hundar bråka och slutligen ett skrik i Järvsta. Ett hemskt tips som åter fick mig att börja gråta där jag gick på min runda i sökan efter Kippan som jag ständigt visslade på med den signalen som jag använt till henne sedan hon var valp.
Klockan 16:00 fick vi tag på ett bra tips om ett vittne som sätt Kippan vilket ledde oss bort mot Mårtsbo. Så längst hela Mårtsbovägen knackade vi dörr. Christina åkte sedan bort mot Kubbo för att knacka dörr där medan Krister och jag åkte bort mot Sveden och knackade dörr. Jag och Krister hittade inget vittne, men Christina hade hört att de sätt Kippan här vid 15:00 där hon sprang och tillbaka mellan Sveden och Kubbo. Vilket betydde att vi i alla fall var på rätt spår! Då visste vi att hon levde 15:00 och sprang som en galning.
Längst ned till höger är det en vit ruta (ett hus), det mörka mellan vägen och huset
är diket som var fyllt med vatten. Över det diket fanns en liten bro från huset till vägen
Christina valde att åka bort hela vägen till Kubbo medan Krister och jag stannade i Sveden för att leta vidare längst skogsvägarna söderut med bilen (vägen längst ned till vänster, vita pricken högst upp till vänster är startpunkten på skogsvägarna). Vi hade vevat ned rutan och visslade ständigt på henne. Vid det tillfället närmade sig klockan 18:00 och jag hade gett upp hoppet och blivit som helt tom i både kropp och själ. Så sa jag: Vad skönt det hade varit ifall Kippan sprang upp här på vägen nu...
Men i mitt inre var hon redan död. Det enda jag hoppades på nu var att hon inte låg någonstans och led. Christina hade ringt djursjukhuset och Kippan låg inte där, ifall hon kom in skulle de höra av sig. Men vem sade att hon inte kunde ligga i skogen och dö ändå? Det var en varm dag. Och med tanke på hur vitten beskrivit henne springa som en galning från morgonen så fruktade jag värmeslag eller utmattning.
När vägen tog slut körde vi tillbaka och körde till höger för att fortsätta leta längst skogsvägarna. Vad fort allt hade gått började jag tänka. 10/5 började hon löpa, 12/5 klarade hon VP, 14/5 fick hon ua på ögonen, 20-21/5 parades hon, 22/5... dog hon? Kunde det inte sluta hända saker nu? Jag orkar inte mer! Så hände det helt otroliga. Längre fram på vägen fick jag syn på en bro över ett dike vid skogsvägen och där travade Kippan över!
Hastigt skrek jag DÄR ÄR HON och hoppade ut ur bilen som Krille hastigt stannat. Jag ropade på hennes namn och stod stilla någon meter ifrån bilen och såg hur hon kollade på mig. Såg hennes blick som såg frånvarande ut som om hon var upptagen och blivit distraherad utav mig. Jag började att gråta och satt mig ned på huk innan jag åter upprepade hennes namn. Kippan, det är ju jag. Då såg jag hur hon drog bak öronen, började vifta på svansen och hukade ned kroppen innan hon galopperade mot mig. Glädjen och lättnaden var ofattbar och obeskrivlig! Den jag älskade mest som jag redan trott varit död hade som vaknat upp till liv igen i mitt liv.
Det märktes att hon var panikslagen på ögonen och i hennes beteende som inte var som det brukar, jag kände knappt igen henne. Adrenalinet sjönk långsamt vilket märktes på att hon plötsligt började halta och blev väldigt stel. Att hon var öm i muskler och leder förstod jag direkt, men när jag granskade trampdynorna hittade jag en till anledning till hälta (slitna och heta). Direkt så sökte vi upp veterinär för att kolla igenom henne ifall hon hade några andra skador, vi hade trots allt ingen aning om vad hon varit utsatt för och vilka smällar hon eventuellt varit utsatt för. Och jag ville inte märka av dem först när adrenalinet och paniken släppt! Men veterinären sade att hon mådde bra utöver det som jag själv uppmärksammat. Så det kändes ändå som en lättnad.
Kippan dagen efter vilar ute på tomten
I efterhand fick jag höra att Kippan redan hos Nina stuckit 8 km söderut, men den gången fick de tag på henne igen. Av vitten fick vi höra att hon sprang ifrån människor och var väldigt skygg mot dem liksom att en man sätt henne vila vid 16-17 tiden, men när han försökte locka på henne så sprang hon iväg så fort hon kunde. Så det känns bra att hon i mellanåt i alla fall tog hand om sig själv. Annars tror jag faktiskt att hon sprungit tills hon stupat...
Detta är första gången jag någonsin lånar ut min hund till någon annan. Har inte ens behövs hundvakt utan allt har tidigare ordnats inom familjen som hon bor med, så de är med i hennes flock och bor i hennes hem. Så att låna ut henne kändes tungt och psykiskt jobbigt då jag själv inte är van vid att vara borta ifrån Kippan. Antagligen var det detsamma för Kippan... vilket ger mig dåligt samvete då jag inte riktigt tror att hon mått så bra utav att skiljas från mig. Trots att vi bara pratar om två dygn innan hon stack andra gången. Jag kan ha fel, för hon kan lika gärna ha stuckit andra gången efter katten och sedan bara inte vetat vart hon skulle mer än hem till Rosers. Vad vet jag? Mer än att det inte känns bra?
Så att lämna tillbaka Kippan nu om 10 veckor känns inte bra. Inte bra alls. Det är inget gentemot Christina som också blev orolig och letat som en tok efter Kippan! Detta tror jag lika gärna skulle kunna ske hos någon annan som tagit henne. Men problemet är snarare mig, det psykiska att lämna ifrån Kippan igen. Till Christina eller någon annan. Första natten kunde jag inte sova, jag bara grät, drömde mardrömmar och vaknade med tårar för att sedan på morgonen må så dåligt att jag inte klarade av att åka till jobbet. Det blev lite bättre under eftermiddagen men så fort jag skulle sova igen så hände samma sak som natten innan och lika så morgonen. Min teori är att jag fortfarande är chockad. Kan gråta när och hur som helst + svårt att sova. Angående att jag mår dåligt på morgonen men blir bättre fram mot lunch tror jag kan bero på någon sorts ångest att behöva skiljas från Kippan. Testade även att gå runt kvarteret med Sol och Krister bara för att testa komma ifrån Kippan. Vilket ledde till att jag bröt ihop. Det kändes då precis som när hon var borta, precis samma känsla och panik.
Så i stora drag tror jag att jag mår sämst mellan Kippan och mig. Men visst märker jag att även hon blir orolig när jag går från rum till rum och haltar gärna med mig fast det gör ont bara för att hon vill vara med. Hon visar även stor glädje varje gång jag kommer tillbaka (varit på toa, hämtat vatten...) som hundar brukar visa när man kommer hem från jobbet. Bara det gör mig tårögd!
Men Christina är en sund människa och uppfödare. Så jag är säker på att vi kommer att lösa det här tillsammans!
Ska även här passa på att tacka alla som på ett eller annat sätt hjälp till för att hitta Kippan! TACK!
Parning
I söndags kom Kippan hem till Nina Melin och träffade Lot för första gången. De fattade snabbt tycke för varandra och parade sig samma kväll. Dagen efter parade de sig igen så redan på måndag kväll hämtade Christina hem Kippan. Så nu på tisdag efter 16 så kommer jag hämta hem henne i Uppsala. Gud vad jag saknar henne så jag förstår inte hur jag kommer klara mig sen i 8-9 veckor utan henne när hon har valparna hos Christina! Men det går nog bra. Tror jag mår sämre än hon.
Bilderna nedan är tagna av Christina och Nina under tiden hon nu varit borta för parning.
Bildbomb
Sol redo att hämta leksak som hon vill att jag ska kasta
Vid få tillfällen får man se Sol fånga leksaker i luften
För oftast slår hon med käftarna efter den som ovan
Hon sitter på båda bilderna. Men blickarna talar för olika saker <3
Söta lilla Bess var inte enkel att fotografera
Hon ville ju helst vara nära för att gosa och leka
Om inte, passade hon på att äta upp hennes nya pappas träskor...
... eller lekte i höga gräset så att hon blev omöjlig att fotografera.
Vem är Bess?
Mick, V1076/2011 MICK (bild lånad från Vallreg)
Ben ISDS285642 (bild lånad från Come-Bye)
Scrimgeour A D Ben ISDS220939 (bild lånad från Vallreg)
Faktan kommer ifrån Killiebrae Sheepdogs. På vallreg står det även VM-kval får. Så vi hoppas på att hon får goda vallhundssidor ifrån denna herre.
Hans far heter Tass och var Irish National Team Member.
Tillymauld Nell ISDS241682 (bild lånad från pudelbus)
Farmors mor. Hittar inte så mycket om henne men vet att hon är mor till GK VALLH PR SAgCh SAg(ho)Ch Daphne som av sin ägare Anna Müller kallas för "Flaxa". Först när jag hittade den här kopplingen förstår jag vad hennes hoppande kommer ifrån och varför uppfödaren trodde att Bess skulle bli en strålande agility hund. Hon har det i släkten från ett håll i alla fall! Flaxa har gjort MH med godkänt på skott, guld i agility-SM lag 2010, silver i distriktsmästerskapet agility 2010, deltog vid agility-SM ind 2010 och kvalad till agility-SM ind 2011. Så som jag känner "Flaxa" så är hon ett energiknäppe i högsta varv, så blir Bess som hon har Anna mycket energi att arbeta med!
Daphne REGV1703/2006 (bild lånad från pudelbus)
Take Time Lynn V1417/2005 (bilden är lånad från Lynnbo kennel)
Lynn är mor till Bess och bor på Zakrisgåren, Lynnbo kennel. Född 2005, HD B, ögon ua. Hennes bästa resultat i IK-1 är 85 poäng. En väldigt social och trevlig tik som vi redan nu tycker oss se egenskaper ifrån, just för att Bess verkar minst lika glad i folk som Lynn.
Joe REGV1613/2004 (bild lånad från vallreg)
Joe är morfar till Bess och har tävlat SM-final i fårvallning 2005-2007. Han har även tävlat både nationell och internationell vallning. Reserve Swedish National Champion.
Davy ISDS131049 (bild lånad från PD.com)
Davy ligger långt bakåt och påverkar säkert inte Bess då han är morfars morfars far. Men nämner honom ändå. Han är International Supreme Chamion -87, English National Champion -87 och English Farm. Champion. I vallning då. Så vad jag förstår var han en hejare på vallning. Han hade även en son som var duktig som är Bess morfars morfar, Hallam P M Highgate Ben ISDS174224 som också är International Supreme Champion -93.
Så visst finns det vallhundar i hennes stam! Syskonen tar jag en annan dag. Nu har jag tröttnat på datorn. Det blev lite mer forskande än vad jag tänkt mig...
Kan inte neka...
Men det hjälps liksom inte förstår ni! Redan efter att jag pratat med Christina första gången 4/1-12 bara lite smått för att se ifall hon var intresserad utav att ta kullen i huvudtaget "ifall" Kippan skulle klara VP under våren så blev jag pepp! Nästan som om saker och ting redan var bestämt och inom planering där allt skulle gå som jag tänkt. Haha.
Visste att Christina skulle välja hane, men av ren nyfikenhet har jag nog vänt upp och ned på hela vallreg! Svårt att välja hane, förstår inte hur man vet vilken man vågar chansa på? För att hitta en välmeriterad hane med välmeriterad härstamning, släkt och kullsyskon där alla dessutom har god hälsa med majoritet HD A... det är svårt. Finns det ens någon? Och då har jag ändå inte granskat vad det är för hundar, utan enbart det som står på vallreg och avelsdata! Vet att vissa säger att man ska välja hane efter tikens brister och se till att tiken fyller upp hanens brister. Men fungerar verkligen det? Vad säger att valparna enbart får föräldrarnas bra sidor? De borde då lika gärna kunna få båda föräldrarnas negativa sidor, eller hur?
Självklart har jag även haft ett kritiskt öga mot Kippan också och har haft mina svackor då jag inte riktigt vet vad som är en bra hund att avla på eller ej. Vilka brister godkänner man och vad styrker att en hund har goda egenskaper att föra vidare? Ingen hund är fläckfri.
Låter tufft att vara uppfödare med alla dessa beslut och val. Tur att man själv har Christina!
Relativt tidigt började jag även fundera över namn. Det också innan Kippan ens klarat av VP. Vilket Anna blev extra stressad över eftersom hon då kändes pressen på sig att klara VP med Kippan!
Eftersom Kippan heter Keep Going så vill jag gärna ha något i klang med att "Fortsätta, Aldrig ge upp". Vet att engelska lite längre namn inte är så populärt då de flesta gärna vill ha tilltalsnamnet i stamtavlan, men jag tycker det är fint med ett stamtavlenamn. Borderness Keep Going! Sedan att hon heter Kippan behöver inte alla veta... hon hette trots allt "Valpen" tills hon blev 1,5-2 år gammal. Då lade jag in Kippan i vardagen, innan dess hade jag Kippan enbart hennes tilltalsnamn under inkallning för att inte tjata ut namnet.
Borderness Fast N Furious
Tilltalsnamn:
- Fatschi - [fa:tschi]
- Fazzi - [fa:si]
- Fia - [fia] lite för mänskligt kanske?
- Fillie - [filli] tråkigt?
- Fidgi - [fidd-ji] svårt att uttala?
- Fiwi - [fivi] liknar Kiwi för mycket...
Men jag kan hinna ändra mig med namn, det skiftar fort! Vem vet, jag kanske blir övertygad med att inte använda engelskt namn? Kolla bara in Anna, hon valde vallhundsnamn till sin nya hund! Hon som annars gillar lite ovanliga tilltalsnamn som är lite unika.
Vad tomt det blev...
Idag vid 14:00 åkte Anna och jag till fåren. Sol övade på hämt och fösning (så att hon inte flankerar mer än hon behöver utan går rakt). Jag övade på allmän känsla med fåren vilket passar bra i fösning och drivning. Då tränade jag samtidigt med Kippan som fick öva på att gå långsamt, balansera upp när jag gick före fåren och hålla avstånd till dem
i allmänhet. Däremot undviker jag nu höger/vänster kommando för att ta den med hjälp så att vi backar bandet lite. Vill att hon alltid ska ta 90 grader i båda svängarna.
Så under t ex en fösning (jag går bakom hund) går vi rakt tills vi ska svänga. Då får Kippan ligga, jag placerar mig rätt så att när Kippan svänger på mitt kommando och rundar mig så svänger hon 90 grader.
Testade även fållan vilket gick strålande då hon gick så lugnt med fåren och löd bra på mina kommandon.
Andra passet övade Kippan med mig på höger/vänster. Sprang på innerspår först, då höll hon ut bra. Övade sedan på korta höger/vänster när hon fortfarande ska gå 90 grader. Det behöver vi öva mer på.
På hämten fick fåren vara i fållan så gick jag halva vägen mot fåren innan skick för att tvinga ut Kippan att hålla ut. Snyggast går hon åt vänster! Men hon höll ut bra så testade gå en fjärdedel från Kippan till fåren. Då gick hon också ut fint. Löd bra på avstånd.
I allmänhet så gick det jättebra! Lugn och lydig. Precis så som man vill ha henne med fåren, rätt attityd.
Vid 17:00 kom sedan Christina Rynning och hämtade Kippan. Har själv inte märkt något på Kippan men när hon fick träffa hanhunden de hade med sig så var det väldigt tydligt att hon var i höglöp. Så då fick de inte träffa varandra särskilt länge! Haha.
Fick även sms ifrån Christina efter att de åkt där hon skrev att Kippan flörtade så med hanhunden som blev alldeles till sig. Så Kippan verkar det inte gå någon nöd på, snarare mig! Känner mig nära till gråt här av separations ångest. Är inte van!
Så Sol får sova med mig i natt och ta hand om mig lite nu när jag kommer bli så ensam. Men det är väll lika bra Sol? Inte har Anna så mycket tid för dig längre nu när hon ska vara så otrogen mot dig med valpen!? Haha. Inte riktigt sant, men tror inte hon tackar nej till extra motion och träning med mig när hon samtidigt får lite vila från Bess.
Mästerskap 2012
Dessa mästerskap arrangeras i år
- Knivsta HU: ELIT KM
Detta kan jag delta vid. Ska enbart skicka in officiella resultat innan 31/1-2012, så det lär jag hinna. - Knivsta BK: Lydnads KM (ELIT)
15 augusti, 18:00. Föds valpar i juli så är valparna fortfarande små så detta går ju inte. Väldigt roligt att man får tävla på KM, vilket är nytt för i år, men eftersom jag då inte kan delta känns det trits. - Knivsta BK: Årets hund
Detta kan jag delta i! Ska skicka in resultat innan 2012. Så vi får starta upp lydnaden efter valparna med ett nafs och ta ett resultat till två tävlingar (denna och i Knivsta HU)! - Roslagens BK: Distriktsmästerskap (lydnad)
18 maj. Har varit mycket vallning här under senaste tiden då VP varit i prioritering vilket gjorde att jag inte ens anmälde mig. Hjälps inte ändå just för att hon löper... - ??? BK: Ungdoms SM (ELIT lydnad)
Ingen klubb har tagit åt sig äran att bli arrangör så det är inte ens säkert att det blir av. Synd. - Sveriges Hundungdom: Årets lydnadshund (Klass III-ELIT)
Resultat ska skickas in senast 30/11-2012, hoppas på att hinna skrapa ihop några resultat tills dess. - Stockholms HU: Ungdoms-Distriktsmästerskap (ELIT lydnad)
19 maj. Kippan löper så detta kan hon inte delta vid. Hon kommer inte ens vara hemma den dagen. - Svenska mästerskapet skriver jag inte ens upp. Det känns fortfarande oerhört stort för mig. Men kanske bör jag testa våga starta lite mer i år... (?) Chansa lite.
Kan säga redan nu också att det går sådär med min träning med Sol. Hon är som hon är och jag kan inte påstå att jag tränat tillräckligt heller. Blir bara så omotiverad av att träna med en hund som är så olik Kippan på det sättet att hon inte står och trampar otåligt bredvid mig i väntan på nästa övning. Istället kan hon sitta stilla och ganska utsikten. När jag kommenderar henne kan hon lika gärna kisa mot mig med solen i ögonen och undra varför jag hoppar upp och ned på stället i ett tappert försök att få igång henne. Har aldrig varit så anfådd efter lydnadsträning som jag blir med Sol! Står dock fast vid mitt ord, minst en start ska hon få oavsätt resultat! Hon kan ändå inte få färre poäng på en start än vad hon får utan en start alls!
Film på Bess
Bil, vallning, Bess, Borderness...
Vallade även idag med Kippan. Hon är jätteduktig men jag är en kass förare. Känns som om jag mest kommenderar Kippan ligg, sakta, höger och vänster så att fåren går lugnt. Men vart fåren går har jag ingen kontroll över utan det sköter Kippan. Så när jag försökte valla in fåren i fållan gick de åt alla håll utom in i fållan då jag inte riktigt kunde styra in dem dit. Nåväl, detta ska jag öva på. Fick även tips på att hitta på en bana som fåren ska gå så att jag styr vart fåren går istället får att låta dem gå vart de vill och kommenderar Kippan. Men Kippan själv är duktig. Det hon behöver bli säkrare på i höger och vänster är att lyssna på mina kommandon istället för att tycka så mycket själv. Sedan får hon inte gå snett framåt åt höger/vänster utan 90 grader åt höger/vänster. Sakta är att hon går, inget trav accepteras för då går det för fort. Ligg är också ligg. Inte ligg efter några steg och krypa fram några meter innan hon lägger sig ned. I fållan ska hon även gå långsamt och hålla ut längst kanterna så att det inte blir så hetsigt. Utöver det så utför hon alltid sin uppgift, hon behöver bara mer träning på dessa detaljer så kan vi koncentrera oss mer på vallning än lydnad.
Sol vallade Anna med. Och de går framåt med fösningen. Hon har lite problem med att hon pendlar bakom fåren och gärna vill gå runt dem mer än bara parera dem. Lugnt och harmoniskt annars. Inför IK1 är största utmaningen att dela flocken. Det känns svårt både för Anna och Sol, jag själv förstår inte ens hur man ska lyckas göra det i huvudtaget! Verkar väldigt svårt. Men även som förare måste man veta vad man håller på med för att lyckas med det har jag förstått efter kennelträffen som var sist.
Nedan är en söt bild på Kippan som är trött efter vallningen som ligger nedanför passagerarsidan. Sötnosen då!
Sedan har vi lilla Bess man måste berätta lite om. Ska komma upp med en liten film tänkte jag med henne. Så att man minns hennes söta valptid så som jag gjort med Sol. Missade det med Kippan och har enbart några få valpbilder på henne, detta ska jag inte missa med några hundar framöver! Så en film med Bess när hon är såhär liten känns obligatoriskt! Den kommer upp så fort jag får tid över har jag tänkt.
Resan hit blev kanske inte det bästa. Hon bajsade på sig, spydde och dregglade floder. Att åka bil var inte en hit! Men väl hemma hos oss blev hon snabbt pigg och glad igen. En riktig mysare som älskar att gosa och leka. Vilket är jättemysigt! Dock äter hon inte lika mycket som hon verkar ha gjort hos uppfödaren, vilket vi tror beror på att hon inte längre har någon konkurrens vid matskålen. För äter Kippan bredvid henne så äter hon upp allt, annars så äter hon hälften och inte alltid alla sina fem måltider. Så länge hon inte matvägrar så är vi nöjda.
Sötnöten!
Har även varit inne på Borderness hemsida och sätt deras uppdateringar. Finns uppdateringar på K-kullen (Kippans kull), bloggen och även på "Till Salu" sidan. Det tycker jag allt att ni ska kolla in. Känns spännande! Håller tummarna för att det blir en kull. Men blir det inget så blir det inget.
Planerad parning
Jag har inte tagit dessa bilder själv. Första bilden lånade jag från viatt.se och andra bilden är lånad från picasawebb (http://picasaweb.google.com/m/viewer#album/viattskennel/5426609823812853409). Bilderna är på Dombäcks Lot som Kippan ska åka till nu i helgen. Visst är han snygg?
GK Vallhundsprov
Idag debuterade Anna med Kippan i Lillkyrka på vallhundsprov. Visst gick hon runt hela banan och löd ovanligt bra på höger och vänster (vilket hon haft svårt för). Men hon kunde inte ligg alls idag! Det finaste ligget som Anna lyckades få under hämtet var en hukning och lite långsammare galopp. Så när de skulle genom första grinden var fåren fortfarande lite uppe i varv och galopperade trots att Kippan höll bra avstånd ifrån dem under fösningen. Så det gick lite för fort men alla fåren togs igenom. Nästa grind fick hon igenom också och efter den så hade fåren lugnat sig. Fållan var svår, vi var start nr 16 och alla hundar innan oss fick kämpa mer eller mindre med får som inte ville in. Detsamma med Kippan. Det svåra med henne är att hon inte kan ta ett halvt steg utan tar tre. Så i nödens stund valde Anna att testa kommendera henne att krypa, vilket fick henne att flytta fåren bara så lite som det var tänkt. Smart drag! Att fålla ut var inga problem, hon höll kanske inte helt ut men hon gjorde annars det jobb som förväntades utav henne där.
Poängen blev ingen höjdare då vi klarade oss på håret! Mest för att hon var så olydig, svårt att tro att hon tävlat lydnad i 5 år! Toka! Men hon hade väll laddat hela dagen på att få valla.
Hur som helst - Kippan klarade vallhundsprovet och är nu godkänd vallhund!
Fårhagen
Hänger vid fårhagen. Kom hit vid 12 och har inga planer att åka förrän tidigast 17. Vallar lite, vilar och enbart har det gött här ute. Kippan vilar och tar vindskydd i bilen medan Sol är dörrvakt. Det är riktiga livet som BC-människa. Är det inte? Det tycker i alla fall våra hundar!
Fåren har kommit
Jajamen, nu har fåren anlänt och ska stanna hos oss till oktober. Så himla roligt! Vi vallar lite försiktigt på dem nu tills de känner sig hemma här men bara det ger mer träning än vad vi annars inte kunnat träna utan fåren. Träning varje dag både på vallning och att bara kunna vara vid fårhagen. Kippan får t ex inte gå in i hagen utan tillåtelse, vilket jag alltid har hindrat henne att göra med rösten. Men igår var jag ouppmärksam och kippan snabb så innan jag hunnit stängt av elen gick Kippan in i hagen och fick sig en kyss. Efter det går hon inte in utan tillåtelse. Lilla gumman <3 Men samtidigt så blev hon inte rädd för staketet utan vallinstinkten är större. Så kan det gå.
Får bara inte glömma att träna Sol nu i lydnaden. För just nu lockar enbart vallningen. Anna tränar Kippan och jag Sol. Har även låtit Kippan ta sitt första dopp för i år.
Kennelträff 2012
Idag var det kennelträff för Kippan från Borderness kennel. Det var arrangerat hos en instruktör som vi var hos från 10 till senare under eftermiddagen, vallning hela dagen - fyra pass blev det. Hon var duktig, men behöver få möjlighet att träna mer hämt för att få chansen att bli säker på det. För när man hjälper henne så går hon fint.
Anna fick valla med Kippan. Det är ändå hon som tränar henne i vallningen så det kändes som ett träningstillfälle för dem att träna på. Bättre att de tränar med nytta än att jag bara flamsar omkring utan större mål i min träning. Jag kommer valla när fåren kommer till oss, då kan jag träna mig själv för att sedan försöka komma in i vallningen jag med. Mitt mål känns dock att jag ska kunna träna upp min nästa border collie till VP så kan Anna få upp Kippan. Vore ju så kul ifall hon lyckades ta VP.
