melviona

... är inte lätt. I den här kullen är valparna relativt lika. Alla kampar, alla är aktiva, alla är sociala, alla är nyfikna på världen, alla vågar ta ut svängarna och lämna gruppen... Det finns ingen i kullen som gör något som de andra inte gör, gjort eller kommer göra dagen efter. I sådana fall får jag räkna och försöka avgöra vem som är värre än den andra. Vilket är svårt! För ena timmen, ena dagen har jag en åsikt medan jag nästa timme, nästa dag ser och tycker annorlunda.

Kanske ska jag låta utseendet avgöra eftersom personligheterna inte sticker ut speciellt och ger mig någon vidare hjälp? Men vill jag ha en unik eller en med fin krage och typiska slut? Ingen verkar få blåa ögon så det hjälper mig inte. Ann pratade om vem som har störst och minst öron för att få någon vink om stående eller hängande öron, fast det verkar svårt att avgöra tycker jag nog. Kippan har stora öron men de står ändå. Sedan vet jag inte om jag vill ha stående eller hängande. Har båda öronen på hundarna här hemma så jag gillar dem båda. Hur stora blir de? Ingen aning. Bess trodde man skulle bli störst då hon hade största tassar, men som 5 månader är hon nu minst. Så jag vet inte hur man kan avgöra det.

Så tänker jag tillbaka hur jag valde Kippan. Hur var hon? Hur blev det att jag kände att hon vill jag ha? Det finns en utav tikarna som liknar. Men vill jag ha en som Kippan igen eller vill jag ha något annat? De andra i Kippans kull som inte agerade som hon blev också jättebra i min åsikt!

Nej det är svårt. Så troligtvis lär det hela sluta med känsla så blir det den det blir. Det kommer ju för min del inte spela någon större roll ändå vad det blir. Det kommer ändå vara en valp efter Kippan så oavsett vad valpen blir så kommer den bli speciell för mig ändå. Så kanske är det bäst att lyssna till min inre röst och gå på känsla. I sådana fall vet jag vem. Men samtidigt undrar jag ju vad jag då väljer bort.