Vilken dag...
Igår kom vi hem (till min pojkvän, bor för tillfället där just nu) sådär runt 9:30-10:00 efter påskmiddag hos min kära familj som lagat så mycket mat så jag kom i matkoma. Inte kunde jag sluta äta heller eftersom det var så himla god mat som ma enbart får smaka på under speciella tillfällen. Så jag är säker på att jag rullade hem igår! Väl hemma började jag packa inför morgondagen eftersom jag, Krister (pojkvännen) och Kippan skulle bo hos Kristers pappa fredag-måndag. De skulle arbeta på staketet medan jag skulle... träna Kippan i skogen eller något.
8:00 gick vi upp. Jag tvättade håret, gjorde mig i ordning för att sedan äta frukost. 10:00 hämtades vi upp av Kristers far. Det var jättetrevligt att träffa honom men jag var något nervös inför att träffa deras hundar efter det han berättade om dem. De har en rottweiler hane som fungerar med alla hundar och är jättesnäll. Men så har de även en jack russel tik som han påstod gick till attack mot andra hundar. Vilket gjorde mig nervös eftersom Kippan helst inte vill se andra hundar. De får finnas men de behöver inte vara på henne.
Mötet blev dock till en förvåning. Jack russeln hade inga problem med Kippan eftersom det inte var så kul att skälla på en hund som inte reagerar, så efter ett tag gav hon upp och tog hand om sitt medan Kippan gick sin väg. Däremot blev det tok med rottweilern. Han var jättesnäll, men besteg Kippan hela tiden. När hon visade tänderna så lade han sig ned och buffade på hennes bak. När hon högg i luften varnande mot honom vände han sida mot henne och plöjde iväg henne. Så hon tyckte det var jättejobbigt. Vi trodde de skulle gå över efter ett tag men de gjorde det inte (en timme gav vi dem sen blev jag rädd att Kippan skulle få nog, säga ifrån och så kanske de skulle ryka ihop) så jag satt henne ned och så att jag mig så jag blockerade hans väg att bestiga henne. Då la hans sig bredvid och skällde säkert i en timme typ sur över att jag "tog hans tjej".
Då beslutade sig Kristers far och hans fru att det var bäst att vi åkte hem. Vilket jag också tror om hanen skulle hålla på sådär hela tiden. De testade att stänga in honom men då var han jättestressad och röjde runt inne. Väl hemma var Kippan lite ledsen, typ förskräckt över det som hänt så vi träffade en vän till Kippan som hon älskar. En annan rottweiler hane, Totte. De fick leka i en hundgård och efter det var Kippan sig själv igen, glad och lycklig.
Såhär ser hon ut nu när jag bloggar, nöjd:
8:00 gick vi upp. Jag tvättade håret, gjorde mig i ordning för att sedan äta frukost. 10:00 hämtades vi upp av Kristers far. Det var jättetrevligt att träffa honom men jag var något nervös inför att träffa deras hundar efter det han berättade om dem. De har en rottweiler hane som fungerar med alla hundar och är jättesnäll. Men så har de även en jack russel tik som han påstod gick till attack mot andra hundar. Vilket gjorde mig nervös eftersom Kippan helst inte vill se andra hundar. De får finnas men de behöver inte vara på henne.
Mötet blev dock till en förvåning. Jack russeln hade inga problem med Kippan eftersom det inte var så kul att skälla på en hund som inte reagerar, så efter ett tag gav hon upp och tog hand om sitt medan Kippan gick sin väg. Däremot blev det tok med rottweilern. Han var jättesnäll, men besteg Kippan hela tiden. När hon visade tänderna så lade han sig ned och buffade på hennes bak. När hon högg i luften varnande mot honom vände han sida mot henne och plöjde iväg henne. Så hon tyckte det var jättejobbigt. Vi trodde de skulle gå över efter ett tag men de gjorde det inte (en timme gav vi dem sen blev jag rädd att Kippan skulle få nog, säga ifrån och så kanske de skulle ryka ihop) så jag satt henne ned och så att jag mig så jag blockerade hans väg att bestiga henne. Då la hans sig bredvid och skällde säkert i en timme typ sur över att jag "tog hans tjej".
Då beslutade sig Kristers far och hans fru att det var bäst att vi åkte hem. Vilket jag också tror om hanen skulle hålla på sådär hela tiden. De testade att stänga in honom men då var han jättestressad och röjde runt inne. Väl hemma var Kippan lite ledsen, typ förskräckt över det som hänt så vi träffade en vän till Kippan som hon älskar. En annan rottweiler hane, Totte. De fick leka i en hundgård och efter det var Kippan sig själv igen, glad och lycklig.
Såhär ser hon ut nu när jag bloggar, nöjd:
Förstår inte varför han försökte bestiga henne hela tiden och blev så uppstressad. Kippan löper inte och löpte i december/januari. Dominans? Men varför bli så uppstressad? Blev han kär? Vet inte...
Kommentarer
Trackback
